Jag har legat på sjukhus. Jag har ganska precis kommit hem därifrån.
Efter två veckor av diffust illamående brast nämligen min blindtarm, knall och pang, fruktansvärt ont, och jag fick åka till akuten, opereras, komplikationer, åtta dagar i sjukhussäng, dropp.
Och: Det räcker nu.
Det räcker nu.
Det senaste året, de senaste två, fyra egentligen, har jag pressat in mig i en form som inte passar mig. Alls. Jag minns knappt när jag såg fram emot en vardag senast. Jag har jobbat duktigt, och jag har studerat en universitetsutbildning till språkkonsult och presterat jätteduktigt.
Utsidan: Jätteduktig. Insidan: Dränerad.
Jag blev rädd av att ligga på sjukhus med inflammation i magen och värden som gick åt fel håll. Och jag insåg att jag tror på två saker:
1) Blindtarmar brister inte av en slump. Min gjorde iallafall inte det. Något behövde brista.
2) Nu räcker det. Jag tänker förändra sättet jag arbetar och lever på. Jag tänker låta mig blomstra. Punkt.
Det här är mitt första steg på min väg ditåt.
Jag tänker skapa ett arbetsliv som är hållbart, och som skapar en tillvaro som är närande, för mig, och för andra. Jag tänker starta ett företag. Använda mitt språk, mina passioner, hela mig. Rawfood! Färg! Glädje! Utveckling! Välmående! Inspiration! Undervisning! Ekologi!
Första steget är taget.
Följ gärna med längs min stig.
Kärlek och hopp om livet,
Åsa-Saga
*
